Åsikter

Val2014

Jag bestämde mig till slut att rösta rött rakt igenom i lördags. Jag röstar för facket och mot främlingsfientlighet. Inget parti passar mig egentligen, men jag håller mig till vänster för de är minst benägna att samarbeta med SD. Hoppas jag.

Jag fick också rösta i kommunomröstningen angående Tullinge och Botkyrka – om de ska vara en kommun eller delas till två.

Jag röstade på S till riksdagen och landsting, V till kommun (jag gillar inte V, men jag röstade M i senaste valet så jag väger upp det lite) och nej till kommundelning. Bryr mig inte om det sista. Jag valde att inte personrösta, då jag inte kände igen några namn på valsedlarna.

Flera av mina bekanta och fackliga kollegor har blivit invalda till olika positioner – hoppas få höra fler namn imorgon!

Sen tycker jag det både är bra och dåligt att Reinfeldt har avgått. Bra, för det behövdes en ändring och han har försämrat stora delar av vårt sociala skyddsnät. Dåligt, för nu behövs han för att ta ställning mot SD. Han och Jimmie Åkesson har tydligen en extremt dålig relation, enligt JÅ själv. Och om han uppfattar hat från Fredrik Reinfeldt och ryggar från debatter med honom så anser jag att det skulle vara bra om Fredrik Reinfeldt finns kvar och sprider lite agg i rätt riktning. En tom partiledarpost gynnar tyvärr SD mer, beroende på vad för sorts kandidat som tar över.

Är lite obrydd över att F! föll på målsnöret, och skulle helst sett C och KD göra samma sak. Jag är extremt kluven i vilket parti jag sympatiserar med. Är varken sosse eller moderat, vägrar vänstern och hatar småpartierna i Alliansen.

Min vän, som röstar på M, diskuterade med mig tidigare om den borgerliga politiken. Hon och jag är överens om flera saker, och hon har också förklarat varför skolministern borde vara Jan Björklund. Och jag har delat med mig av mina fackliga kunskaper. Däremot är vi lite oense om vilken sorts förändring Sverige behöver – jag vill inte ha Fredrik Reinfeldt som statsminister eller en regering som inte tar tydligare ställning mot SD, och hon hatar ordet solidaritet.

Nu slipper jag Reinfeldt och får en facklig statsminster med arbetarbakgrund – och jag hoppas att den nya regeringen inte viker sig inför SDs vågmästarroll.

10312101_815527351810175_5383605600628305251_n

Mina åsikter grundar sig i mitt fackliga engagemang, en socialistisk mamma, respektfyllda dialoger med mina vänner som är både röda/gröna/blåa men aldrig SD:are, min sossige sambo som dyrkar Olof Palme och det faktum att jag kommer från en industristad i Dalarna där facket haft en obligatorisk närvaro. Min familj är en riktigt LO-familj, med rötter i SEKO, IF Metall, Handels, Kommunal och HRF.

Jag är så glad att jag har påverkat människor – mina vänner, främst – att gå och rösta, att bli engagerade, att uppmana sin familj att rösta. Att förstå varför de ska rösta. Att inte rösta på SD. Det sista är jag mest glad för, och stolt över de som ändrat sig.

Och oavsett hur vi har röstat så vill jag att vi jobbar tillsammans mot målet att få bort hatet och rädslan mot det okända. Att vi hjälps åt att inte uttala oss nedlåtande, eller använda ord som har en negativ klang. Att ifrågasätta smygrasism och plumpa kommentarer som kanske bara var ogenomtänkta. Inga fler dumheter. Tillsammans kan vi utbilda och upplysa de som inte riktigt förstått, och uppmuntra de som inte orkar bry sig för att de inte är insatta, och framförallt stötta de som behöver det. Vi kan. Vi kan göra skillnad.

Så tycker jag.

nejtack



The day after Election Day in Sweden. The former Nazi Party is the third largest party in Sweden, and in my hometown. That’s not okay.

Remember to vote, people. It’s important.

nazi

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *