Veterinärbesöket

Idag är jag riktigt arg på veterinären som Éowyn var hos i början av juli. Mamma tog henne till Smådjurskliniken i Avesta, precis som hon alltid har gjort med alla våra djur så långt jag kan minnas.

Då blev både Rambo och Éowyn undersökta, och mamma såg att de kollade tänderna. Nu, en dryg månad senare, så är Éowyn helt förstörd i munnen. Hennes ena övre framtand har lossnat helt. I underkäken sitter tre tänder, och en av de två som ska vara där har en fraktur. Kindtänderna har växt fel och blivit vassa – det här har därför pågått en längre tid, sa veterinären på Doctrivet, och hon tycker det är konstigt att det inte kommit fram på den tidigare hälsoundersökningen.

Självklart kan det vara lätt att göra fel när det kommer in ett bångstyrigt marsvin som bara vill sprattla, men när alla tänderna i munnen är trasiga, dåliga eller felväxta så tycker jag att det är oförlåtligt slarv som ligger bakom en sån miss.

Éowyn försvann direkt från väntrummet i sköterskans famn, och veterinären kom sen tillbaka efter en ganska lång stund och berättade hur allvarligt det stod till. Hon pratade om att söva Éowyn, och då blev jag på en gång livrädd att de skulle bli tvungna att avliva henne!

Som tur var så behövde hon bara en rejäl tandbehandling. De gav henne lugnande och började sen ställa allt tillrätta igen – slipade ner kindtänderna och drog ut den dåliga framtanden.

Lottie och jag satt utanför och väntade på henne – det var också ett äventyr i sig, för Lottie var spattig och trodde att HON skulle in till veterinären. Det dök upp en hund som hon morrade åt, och sen kom en skadad katt som hon ville leka med. Det gick inte så bra eftersom katten var snurrig och hade en strut runt halsen.

Till sist kom Éowyn ut, helt avtuppad av allt smärtstillande. Vi tog taxi hem, och sen fick Éowyn sitta och dregla blod i mitt knä tills det var dags att gå till jobbet (för mig). Sist jag såg henne försökte hon tulta runt i buren, men ramlade hela tiden över på sidan för att hon var så virrig. Sötaste knarkisen.

Jag har pratat med mamma, och marsvinen kommer inte att få gå tillbaka till veterinären i Avesta. Lyckligtvis har Éowyn kunnat äta trots sina tandproblem, men det är ändå helt uppåt väggarna att hon var tvungen att bli ”opererad” när den första veterinären bara kommenterade att hon ”kommer att behöva slipa ner framtänderna inom en snar framtid”. Slipa bort halva munnen, skulle jag vilja säga.

1000491_195862257241383_1768197100_nDoctrivet var i alla fall en jättebra klinik! De var snälla och bjöd både mig och vovven på dricka, och förklarade precis vad som var fel och vad vi skulle göra när vi kommer hem. Allt kostade 750 kronor, och det tyckte jag var billigt för jag hade räknat med så mycket mer eftersom det lät ganska allvarligt. Jag råkade också ringa till en av deras veterinärer som är på semester, men han tog sig ändå tid att svara på mina dumma frågor om Éowyns dregelbubblor. Mycket nöjd patientanhörig!

Éowyn är hemma hos Simon nu, och blir retad för att hon går konstigt, skulle jag tro. Och jag är på jobbet, för de ville hellre betala taxi ur egen ficka än vänta på hopplösa sjukintyg och Försäkringskassan. Och Lottie bajsade på mattan fem gånger imorse. Mitt liv, ladies and gentlemen!

image

image

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *