Storbranden i Västmanland

The worst forest fire in modern times in Sweden is going through the forests around where I grew up, not far from where my mom still lives. It is declared as a national emergency, and many countries are sending help to us. Many are being evacuated and some have lost their homes and pets. When I’m writing this, the fire is still not under control. It started last Thursday.

You can read more about it at Reuters.


Mamma ringde för någon dag sen och berättade hur brandröken låg tjock över hela staden. Hon jobbar inne i Avesta och bor i Krylbo. Röken syns tydligt över trädtopparna och det är grått nästan hela tiden. Igår var solen helt röd.

Mamma har lite problem med andningen, så jag undrade om det gick bra att vara hemma, eftersom det inte går att vädra ut på något sätt. Det är lite bättre ute vid stugan, som ligger några kilometer ifrån Krylbo ute i skogen. Mamma sa också att aska har blåst ner över dem.

Jag hittade en karta som hade med vår hemort (fick fylla i Avesta och Krylbo själv, plus stugan såklart), och det verkar lugnt än så länge. Förhoppningsvis så kommer det börja regna mer, och om vinden inte byter riktning så kommer det bli bättre snart. Mamma hade bekanta som fått evakuera, och jag har vänner som är oroliga för sina familjegårdar i området.

Mer hemskt blir det när jag läser om alla djur som måste evakueras eller som blev tvungna att lämnas när elden dök upp utan förvarning – de som inte kunde fly från lågorna. (Det finns alltid någon galning som blir mest orolig för djuren, och jag är en av dem.)

Brand

Människoöden, djur som hotas och vår lilla plats på jorden. Och alla som hjälper till när det verkligen gäller – alla är vi vanliga människor som ibland behöver lite extra stöd och hjälp. Ibland förlorar vi våra hem och allt vi har försvinner, men ägodelar är bara saker. Så länge vi har varandra går det mesta att bygga upp igen. Det kan vara bra att minnas, även när elden är släckt.


Jag tänker direkt på min apokalypsscenarioplan – om något skulle hända och vi inte kan ta oss till varandra på vanligt sätt. Om allt slås ut och det blir till att rädda sig själv om räddning ska infinna sig. Hur jag skulle packa marsvinens ryggsäck med allt viktigt, packa marsvinen själva i varsin ytterficka, fylla en vattenflaska och sen gå hela vägen till mamma. Det skulle ta tre dagar, och sen skulle jag hämta de och vi skulle flytta ut till stugan (för eld/zombies/apokalypsen skulle såklart aldrig hitta dit) med alla djuren och sen skulle vi vara tillsammans igen.

Så, om allt skulle gå åt helvete en dag och mobilnätet slås ut och ingen vet någonting om något, då är det bara att stanna hemma, mamma.

Jag hittar dig.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *