Sniffs olyckliga dag

Sniff hade en riktigt eländiga dag förra veckan, som så klart utökades till TVÅ riktigt eländiga dagar.

Det hela började med att hennes höft- och armledsröntgen stod på schemat – så hon fick en tid hos veterinären dagen innan sin födelsedag, för när hon är ett år ska sånt göras. Sagt och gjort: vi traskade över till Hässelby Veterinärpraktik som ligger alldeles runt hörnet, och Sniff fick en lugnande spruta.

20151028_143850
Stackars lilla tuss däckade direkt.

Jag gillade inte riktigt den där sprutan, för jag är rätt säker på att de ger samma spruta till hundar som ska avlivas. Usch. Men, som jag märkte på fredagen, dagen efter hennes födelsedag då vi var tillbaka för att faktiskt röntga, så måste hunden var ungefär medvetslös för att kunna ligga still på rygg och vara avslappnad samtidigt.

Precis. Fredag. För på onsdagen så kom veterinären tillbaka och meddelade att när han försökte skriva in uppgifterna i systemet så gick det inte – för Sniff hade inte fyllt 1 år än!

Argh. Jag hade ingen aning om att det var så strikt, och jag visste inte heller att Sniff skulle bli sövd, för vi hade planerat in en massa saker till eftermiddagen.

Nåväl. Sniff fick en uppvakningsspruta och vi bokade en ny tid. Sen sprang hon nästan in i ett träd på vägen hem:

Förlåt att jag skrattade, Sniff, men det såg ganska kul ut…

Sniff vinglade hem och däckade sen i sin vattenskål.

orca_share_media1446041586973

Vilket hundliv, alltså. Vi (jag) fick skippa bowlingen och stanna hemma, helt enkelt. Sniff var ledsen och pipig – och snurrig och fjompig. Jag var tvungen att klappa henne på magen oavbrutet medan hon vilade på sängen, för annars började hon tjuta sorgset.

Detta pågick till husse kom hem, då blev hon genast glad igen och pep inte alls under resten av kvällen. Tönthund.

20151028_190952
En väldigt förebrående hund undrar vad jag har gjort med henne.

Sen blev det födelsedag, som ni får läsa om i ett annat inlägg, och på fredagen återkom vi till veterinären och gjorde klart hela grejen. Spruta, röntgen, vingel-vingel, pip-pip-pip – och sen åkte vi till Dalarna över helgen, så Sniff glömde bort att vara ledsen mer.

Vi får resultatet i slutet av den här veckan, och i december har vi tid för ögonlysning. Och tydligen ska hon ha någon slags spruta igen, också. Lyckligtvis älskar Sniff veterinären, och skuttar runt, slickar och hälsar på allt och alla. Ett riktigt roligt ställe, det där, förutom den enstaka sprutan ibland!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *