Olivia

Olivia firade sin ettårsdag i tisdags och vi hjälpte till genom att ta med en stor present som både går att härja med och driva hennes föräldrar till vansinne med. Jag bidrog till familjefriden med den här:

NALLE-PUH-Jet-kävelyauto-116430-916436 other-disney-winnie-the-pooh-hundred-acre-jet-activity

…och ett storpack batterier åt Yuphin.

Jag och Simon var på TOYS”R”US i Kungens Kurva. Jag tänkte bara köpa en rolig gåvagn, men Simon valde den största, dyraste och ljudligaste leksaken han kunde hitta. Den spelar Nalle Puh-sången och propellern snurrar, och det finns hundra roliga knappar på den. Simon hade i alla fall jättekul när han lekte med den.

Olivia drog iväg med den omedelbart, och det blev allmänt kiv om den när andra barn också ville prova. Blöjmonstret blir nog mycket populär i sin vänkrets nu.

Utöver Nalle Puh-överdosen så fick vi mat som Yuphins mamma lagat och tårta som Mattias hade gjort. Sen låg vi i deras soffa och halvsov resten av kvällen. Ungefär som vanligt, alltså.

Grattis, lillskorpan!

2013-10-22 16.45.03
Två månader gammal och bara hälften så härjig.


Olivia turned one this past week and we gave her the noisiest activity ride we could find. Simon picked it, and I added a big pack of batteries. We are every parents’ dream.

Date Night

Det är två veckors sen som Éowyn blev sjuk och dog, och jag har varken haft ork eller lust att göra något, och därför inte uppdaterat heller. Jag vet att en del tycker att hon bara var ett dumt litet marsvin, men för mig var hon en del av familjen och jag är väldigt ledsen att hon är borta.

I veckan fick vi handpenningen efter försäljningen av lägenheten! Vi var också med på besiktningen av huset i torsdags, och den var så fin. Helt ny och blank och strålande – jag gick runt och kikade i alla lådor och petade på handtagen. Det var verkligen konstigt att veta att jag aldrig kommer flytta in där trots att jag väntat och sparat i flera år för att få den. Jag var där när området bara var en parkeringsplats och såg på medan allt växte till ett hyreshus. Men ur askan av denna tragedi ska vi resa oss, och se en ny era födas, där Cecilia och Simon (och Rambo) är tillsammans i en stor och ärofylld framtid. (Eller nåt.)

Vi firade vår lyckade försäljning igår. Vi är sällan lediga på lördagar samtidigt, så det är bäst att passa på när det nalkas. Först var vi hemma och flummade runt framför YouTube.

 Mamma var på besök igår med sina vänner från sykursen, så vi åkte in lite tidigare för att träffa henne. Hon satt på Pickwick (som har kollektivavtal), där det också råkade vara avspärrat från alla håll för att Svenskarnas Parti skulle vara där och förstöra lugnet med sin nynazism. Gatorna runt om var fulla av demonstranter, och när jag försökte förklara att min mamma var innanför avspärrningarna så fick jag skäll av en polis. Efter ett tag lyckades vi i alla fall komma in på puben, precis i tid innan avspärrningarna flyttades fram och ingången hamnade bakom polisen.

Mamma var glad och drack Irish Coffee, och var utanför tidigare för att ”titta på hästarna” (polishästarna). Vi satt där en stund och pratade med henne och hennes vänner, och sen smet vi raskt ut mellan alla poliser och demonstranter och nazister och allt vad det nu var. Bra val av ställe, mamma!

20140830_175326

Vår dejtkväll började med bio på Sergel. Vi såg på 22 Jump Street, som jag tyckte var jätterolig och fyndig. Lite väl tjockt med självironiska inside jokes i början, men den var ändå nästan lika bra som ettan. Simon satt och skrattade så han blev röd i ansiktet, så den blev godkänd av honom också.

Efter det gick vi till Bishops Arms en stund, då vi var lite tidiga till vår bordsreservation på Griffins Steakhouse. Simon hade aldrig varit där tidigare, och det är min favoritrestaurang i Stockholm. Jag och Alexandra brukar vara där och lyxa runt ibland, och tidigare under dagen hade de fått avbokningar så jag lyckades få ett bord trots att det var lördag en lönehelg!

Maten var supermumsig, som vanligt. Simon backade lite när han såg priserna, men jag tyckte att han skulle beställa precis vad han ville (notan gick på ca 1700.-) så vi tog båda råbiff till förrätt. Jag åt grillad hummer, för den är alltid god, och Simon åt entrecôte som han tyckte var bland det bästa han ätit. Han hittade också öl och whisky som han gillar, så han var en nöjd liten prick när vi gick därifrån.

Vi hade tänkt gå till tatueringsmässan med Sanity, men de stängde vid ett på natten så vi hann inte. Simon ville fortsätta någon annanstans, så efter ett snabbt telefonsamtal så hamnade vi på kasinot. Där var Simon i sitt esse. Han spelade och vann tillräckligt för taxiresan hem, och fick mer öl och whisky.

FB_IMG_1409438730998

Jag drack fruktdrinkar (finns inget ställe i stan som har bättre fruktdrinkar än Casino Cosmopol) och såg på medan Simon härjade runt. Till sist blev jag trött och drog med honom till en taxi.

Idag vet jag inte riktigt vad han har gjort förutom att vara bakis. Jag har fixat räkningar, delat handpenningen, ätit pizza och planerat födelsedagsfesten. Simon, som har varit sjuk hela veckan och även igår, ligger på soffan och ser på någon kombination av fotboll/Olof Palme.

Rambo hälsar och säger att han mår bra, men önskar att någon kunde städa hans bur. (Jag ska.)

20140822_160258

Födelsedagsfirande

Det hände ungefär hundra saker i helgen fram till igår, så när jag ville komma hem och fulgråta av sorg i måndags så fick jag se till att vänta med det, eftersom vår städerska var där och lekte hjälte. Vi hade så hemskt stökigt hemma med diskberg och kläder och papper överallt, och hon fixade alltihop på ett litet kick.

Ingen rast, ingen vila! Jag och Rambo (som fick ungefär tusen kramar först) dekorerade Simons tårta, för i måndags så fyllde han år! Hurra! Jag fixade prinsesstårta och wienerlängd och annat mums som min godisgris gillar, och vid sex började folk droppa förbi.

Först kom Emelie, sen Simons föräldrar och Hollie! Hollie nosade runt på Rambo, som var kaxig och stod utanför huset trots hundnärvaron. En liten stund senare kom Simons morfar och morbror körande med Simons present – en gasolgrill som Simon ändå tänkt sno från sin morfar.

Det blev trevligt födelsedagsfika, och sen åkte Simon, jag och Emelie till Heron City och käkade på O’Learys. Efter en liten sväng söderut för att släppa av Emelie så åkte vi sen hem till Rambo och gosade lite till. Rambo fick dock inte sova i vår säng.


I fredags jobbade jag dagpass för första gången på länge. Jag hade bytt pass med en kollega så jag kunde vara ledig igår på Simons födelsedag. Simon var som vanligt världens snällaste pojkvän som kom och hämtade mig efter jobbet, och det är jag glad för eftersom det åskade och regnade som bara den. Sjukt läskigt.

I lördags var vi på släktträff hemma hos Simons morfar. Vi var sjutton personer sammanlagt (och två söta små taxar!) som åt grillad mat som Simons morfar fixat i ordning. Efteråt åkte vi in till stan och såg på Midnattsloppet en bit från Simons föräldrars lägenhet. Det var en massa minions, superhjältar och annat roligt som dök upp i loppet, och jag blev sugen på att vara med nästa år.

Eftersom hela stan var avspärrad så gick vi ganska mycket, och min lilla knubbiga tå var lite tilltufsad efter den långa dagen. Den börjar bli mycket bättre, men är fortfarande blå och öm.


Förutom det tråkiga med Éowyn som lagt sig som en mörk skugga över vardagen så händer det en hel del spännande saker just nu. Först och främst ska Rambo bli ompysslad, och sen nästa vecka blir det mer roligheter med Olivias födelsedag! Simon har valt ut en perfekt present åt henne från Babyland som står och tar plats i bakluckan på bilen.

Förhoppningsvis lite mer kräftor också? Vi får se.

IMG_20140726_181735
Simon och Lottie hemma hos morfar för några veckor sen.

Éowyn the Serene

Tyvärr kommer här en uppdatering med väldigt tråkiga nyheter. Éowyn avled igår efter att ha varit dålig hela söndagen och antagligen även i lördags.

Jag ringde direkt till veterinären när jag såg att hon låg och skakade i buren, och under samtalet så slutade hon andas. Jag ringde en taxi som körde oss i ilfart till Doctrivet. Éowyn var antagligen död redan i buren, men jag lindade in henne i en filt och hoppades in i det sista att vi skulle hinna. Men det gjorde jag inte.

2014-08-18 13.20.43

Taxichauffören från Taxi Stockholm var helt otroligt snäll, och körde så fort han kunde – vägen vi skulle fram på var avspärrad och han var orolig hela resan. Jag sprang in hos veterinären, som bar iväg med Éowyn på en gång, och sen ringde jag mamma och storgrät. Ungefär tio minuter senare kom veterinären tillbaka och beklagade att det inte gick att göra något.

Jag fick ta filten och gå hem ensam.


Éowyn hade livmodersinflammation, visade det sig. Det hade ingenting med hennes tänder att göra, faktum är att hon precis hade blivit mycket bättre. Det enda som hade hjälpt var om hon blivit kastrerad, och veterinären sa att det är ovanligt att det görs när honan bara är ett sällskapsdjur.

Hon var väldigt dålig i söndags och varken åt eller drack. Vi trodde att hon hade ont i tänderna och att det var därför hon låg och flämtade. Tanken slog mig att jag skulle åka in med henne redan då, men hon verkade må lite bättre på kvällen, så jag sköt upp det. Antagligen var hon redan så sjuk att hon inte kunnat räddas ändå, men jag grämer mig och jag sörjer. Och oroar mig för Rambo, hur han kommer må när han inser att hon aldrig kommer hem igen. Han blir så bortskämd just nu att det inte är klokt, men marsvin är flockdjur och de har alltid haft varandra – hur ska han klara sig nu?

bild
Hemma väntar Rambo troget på sin bäste vän.


Éowyn var en liten odåga. Hon skrek ungefär hela tiden och det gick aldrig att få vara ifred om hon hörde en prasslande påse någonstans. Om hon fick chansen så tog hon gärna en snabb promenad i vardagsrummet, och vägrade komma fram under soffan när det var dags att gå tillbaka till buren.

Hon hade ett rött koppel när hon var ute i trädgården, och hon älskade jordgubbar och persilja. Hon var inte så lugn och gosig av sig, men desto mer sprallig och modig. Det var alltid hon som ledde vägen när hon och Rambo var ute på äventyr på golvet, och ibland fick hon en knäpp och började skutta runt som en vilde i hela buren så Rambo fick fly in i huset för att inte bli sparkad i huvudet.

Sötaste, finaste Éowyn, som brukade hjälpa Rambo upp i buren när han blev lite baktung. Lilla skorpan. Jag är så ledsen för att hon försvann så snabbt.

Hon hade precis fyllt fyra år och skulle leva för alltid. Hon efterlämnar ett stort tomrum och en liten rädd storebror som nu måste klara sig själv. Jag kommer att sakna henne och det känns fortfarande helt overkligt att hon inte kommer att vara där när jag kommer hem.

Tack för allt, lilla vän. Vila i frid. ♥


Taxiresan hem från djuraffären för nästan exakt fyra år sen.


Éowyn som liten bebis.


Busig redan från början!


Alltid nyfiken och alltid hungrig.


Ibland så var hon inte så fotogenisk.


Andra gånger så var hon Lady Éowyn över hela familjen.


Rambo var bäste vännen och storebror.

DSCN0404
De har gjort allt tillsammans de senaste fyra åren.

DSCN0335
Delat någorlunda broderligt på varje smula.

2012-02-16 23.09.47
Kurat ihop sig inomhus när något läskigt var i görningen.


Bästa marsvinen i världen. Bambo & Bullen 4-Ever.

Marsvin Éowyn DSCN0010

2011-07-30 14.07.54 DSC00004 DSC00032

2012-09-30 14.09.07 DSCN0334 DSC_0464


Lilla gosan. Du är saknad.

Éowyn
2010-07-19 – 2014-08-18

Kräftfest anno 2014

Ända sen jag först träffade Yuphin 2010 så har vi haft en tradition varje år att äta kräftor i augusti, med vitlöksbröd, Coca-cola och en tecknad film.

2010
Det här är första året, som även var fem dagar efter att Éowyn och Rambo flyttade in hos mig.

2011
Year Two – liknade väldigt mycket första året, fast Yuphins hår var kortare. Och marsvinen fetare.
2011-08-17 17.04.48 2011-08-17 17.20.59 2011-08-17 19.07.58

2012
Tredje året förflyttade vi oss hem till Yuphins nya lägenhet.
2012-08-20 18.04.34 2012-08-20 18.10.26 616901_10152022589365408_1100103851_o

2013
Förra året blev ungefär inga bilder tagna, men det var femton dagar innan Baby Puff föddes och vi var hemma hos Yuphin och såg någon tecknad film med älvor och grejer. Bonus pic: från picknicken månaden innan, då det togs många fler bilder.
2013-08-10 16.03.15 2013-07-12 15.33.45

Och nu har vi kommit fram till vårt quadrennial:ande firande – nästa år får vi köpa trä åt varandra!

2014
I år var kräftorna riktigt mumsiga, och Baby Puff hjälpte till att äta vitlöksbröd minus vitlök. (Om två veckor fyller hon år, och då ska jag och Simon hälsa på igen.) Istället för tecknad film så blev det en Bamsesaga om Brumma och Mini-Hopp – fast hur det gick på slutet vet jag inte för jag fick aldrig läsa färdigt. Själva kräftätandet var inte så mycket att se, så här är en bild på blöjmonstret istället:
20140814_192638

Ser redan framemot nästa år! Yay!

Finaste Puff!
302975_10150932528600408_248203577_n

Skadeuppdatering

Välkommen till ännu ett kapitel i skadejournalen, dag 10.891.

DSC_0314
Éowyn under sina mer rymningsbenägna dagar.

Éowyn mår mycket bättre, ramlar inte över på sidan när hon ska gå och sliter mat direkt ur handen på mig precis som vanligt. Hon har duktigt ätit sin medicin varje dag och tuggar nu persilja som ett proffs.

20140803_171229
Förra veckan, innan blånaden spred sig.

Lilletån gick utanför dörren för första gången utan taxi idag, hela vägen till affären och tillbaka och till affären och tillbaka (jag glömde posta ett brev). Imorgon ska jag försöka åka lokaltrafik också, för på fredag ska jag jobba igen – no more sick leave of 2014! PEPPAR PEPPAR

Simon har fortfarande ont överallt, tack vare sin nya cykel. Det går antingen väldigt bra att cykla, eller så går det extremt dåligt. Jag vågar inte fråga.

20140723_140951
Lillstrumpa har åkt hem 🙁

Imorgon är det dags att träffa Yuphin för vår årliga kräftfest. Det går också bra med budningen på vår lägenhet – vi kommer få en hel del mer än vad vi räknat med. Snart kanske vi har råd med städning två gånger i månaden! (Det skulle behövas, om vi säger så.)

Jag vill klippa mig också. När jag blir rik igen så får jag nog prioritera lite nya kläder och tvagning. Är trött på mina dumma mysbyxor och trasselsuddshåret.

Picture0006 Picture0011 20110402203032!Tumbleweed
1. Så här vill jag se ut. 2. Så här kan jag se ut. 3. Så här ser jag ut.



trasselsudd ← Me

Kongressombud

Idag har jag hunnit med en massa saker, bland annat att fixa inbjudningskorten till min födelsedag och skicka efter ett exempel. Det blev ett enkelt kort istället för dubbelvikt, för enkelhetens skull.

HRF_Logo_svart_20cm HRF_Logo_svart_20cm

Jag har även röstat vilka ombud jag vill ska åka till HRFs fackliga kongress i november. Om ni som jag är medlemmar i Hotell- och restaurangfacket så ska ni också se till att göra det, så ni har chans att få de representanter ni själva valt!

Följ den här länken och välj din avdelning beroende på var du bor, logga sen in med dina uppgifter (medlemsnumret finns t.ex. på baksidan av tidningen Hotellrevyn som du får hem i brevlådan) och efter det kommer du till sidan med alla valbara representanter.

Ett tips! Om du jobbar på samma arbetsplats som jag så är flera av våra kollegor nominerade, så det är inte så svårt att hitta någon bekant att välja.

För att avrunda dagens nattens inlägg så vill jag tipsa om bloggen 40+ som min kollega Pia driver – det är en intressant vardagsblogg, en slags ocensurerad livsbetraktelse. Följ henne!


Approved by CJ


I’m planning my birthday party and wish all my friends could be here, especially Kristine. It sucks. But there will be glitter and colored lights and perky invitation cards galore, so I’ll get through it. By sniffing glitter. And glue.

I did finish the adress list today, and since when are stamps super expensive? I remember in the good old days when a stamp was but a few coins, and ice cream was the same price so you never really knew what you’d come home with. Those were the days.

Tillsvidareanställning

Idag har Simon varit tillsvidareanställd på sitt jobb en vecka. Bam! Han har också börjat cykla till jobbet, och ligger mest och flåsar när han kommer hem på kvällen. Bam! Alla ni som tror att era blonda pojkvänner är gulliga kan ju bara glömma det för ingen av dem är lika söta som MIN. Bam!

Nåja, förutom att min pojkvän är typ bäst på allt så kom jag och tänka på när jag själv blev tillsvidareanställd.

Den 30 augusti har jag jobbat på samma företag i sju år – först var jag extraanställd i ungefär sex månader, och sen fick jag en tillsvidaretjänst.

(Den här berättelsen borde inte komma som någon större överraskning med tanke på den senaste tidens händelser. Och förra årets. Och hela året därförinnan.)

I alla fall, mitt allra första pass inleddes som sig bör med en briefing, och min tillsvidareanställda tass hamnar förstås fel när jag ska kliva ner från hissen så jag trampar rakt på en ojämn del i golvet och vrider foten åt fel håll, först åt vänster och sen åt höger. De skulle renovera alldeles utanför kontoret och golvet var delvis borta. Jag minns fortfarande vilka jag jobbade med och att vi var överbemannade – en av oss var på väg att kompa hem men blev tvungen att stanna ändå.

Det blev direkt akuten, röntgen, kryckor och smärtstillande.

Sen blev jag sjukskriven i två veckor, fick åka taxi till jobbet därefter och haltade i flera månader efteråt.

Tillsvidareanställning!


Denna skada resulterade i flera saker, bland annat:


…personalfest i Tylösand på kryckor…


…som indirekt orsakade detta fina skrapsår på axeln (och i ansiktet)…


…och vänskapen med den här fantastiska människan!


I hurt myself a lot and sometimes I wear dinosaurhats.

Veterinärbesöket

Idag är jag riktigt arg på veterinären som Éowyn var hos i början av juli. Mamma tog henne till Smådjurskliniken i Avesta, precis som hon alltid har gjort med alla våra djur så långt jag kan minnas.

Då blev både Rambo och Éowyn undersökta, och mamma såg att de kollade tänderna. Nu, en dryg månad senare, så är Éowyn helt förstörd i munnen. Hennes ena övre framtand har lossnat helt. I underkäken sitter tre tänder, och en av de två som ska vara där har en fraktur. Kindtänderna har växt fel och blivit vassa – det här har därför pågått en längre tid, sa veterinären på Doctrivet, och hon tycker det är konstigt att det inte kommit fram på den tidigare hälsoundersökningen.

Självklart kan det vara lätt att göra fel när det kommer in ett bångstyrigt marsvin som bara vill sprattla, men när alla tänderna i munnen är trasiga, dåliga eller felväxta så tycker jag att det är oförlåtligt slarv som ligger bakom en sån miss.

Éowyn försvann direkt från väntrummet i sköterskans famn, och veterinären kom sen tillbaka efter en ganska lång stund och berättade hur allvarligt det stod till. Hon pratade om att söva Éowyn, och då blev jag på en gång livrädd att de skulle bli tvungna att avliva henne!

Som tur var så behövde hon bara en rejäl tandbehandling. De gav henne lugnande och började sen ställa allt tillrätta igen – slipade ner kindtänderna och drog ut den dåliga framtanden.

Lottie och jag satt utanför och väntade på henne – det var också ett äventyr i sig, för Lottie var spattig och trodde att HON skulle in till veterinären. Det dök upp en hund som hon morrade åt, och sen kom en skadad katt som hon ville leka med. Det gick inte så bra eftersom katten var snurrig och hade en strut runt halsen.

Till sist kom Éowyn ut, helt avtuppad av allt smärtstillande. Vi tog taxi hem, och sen fick Éowyn sitta och dregla blod i mitt knä tills det var dags att gå till jobbet (för mig). Sist jag såg henne försökte hon tulta runt i buren, men ramlade hela tiden över på sidan för att hon var så virrig. Sötaste knarkisen.

Jag har pratat med mamma, och marsvinen kommer inte att få gå tillbaka till veterinären i Avesta. Lyckligtvis har Éowyn kunnat äta trots sina tandproblem, men det är ändå helt uppåt väggarna att hon var tvungen att bli ”opererad” när den första veterinären bara kommenterade att hon ”kommer att behöva slipa ner framtänderna inom en snar framtid”. Slipa bort halva munnen, skulle jag vilja säga.

1000491_195862257241383_1768197100_nDoctrivet var i alla fall en jättebra klinik! De var snälla och bjöd både mig och vovven på dricka, och förklarade precis vad som var fel och vad vi skulle göra när vi kommer hem. Allt kostade 750 kronor, och det tyckte jag var billigt för jag hade räknat med så mycket mer eftersom det lät ganska allvarligt. Jag råkade också ringa till en av deras veterinärer som är på semester, men han tog sig ändå tid att svara på mina dumma frågor om Éowyns dregelbubblor. Mycket nöjd patientanhörig!

Éowyn är hemma hos Simon nu, och blir retad för att hon går konstigt, skulle jag tro. Och jag är på jobbet, för de ville hellre betala taxi ur egen ficka än vänta på hopplösa sjukintyg och Försäkringskassan. Och Lottie bajsade på mattan fem gånger imorse. Mitt liv, ladies and gentlemen!

image

image